Oakgrove

Olyckan

Färjan M/S Estonia väntades anlända till Stockholm kl 09.30 CET den 28 september 1994 men 01.22 EET, då fartyget befann sig på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö, sände besättningen ut nödanropet Mayday. Jourhavande Illkka Kärppälä vid Sjöräddningescentralen i Åbo registrerade anropet 01.24. Bogvisiret hade lossnat, och vatten trängde in på bildäck. Maskinrummet var översvämmat och motorerna hade stannat och även strömmen slocknat. Färjan hade strax innan motorerna stannade gjort en sista gir och båten gled då sidledes in i de höga vågorna vilket medförde att den krängde kraftigt i cirka fem hårda krängningar. En stund senare hade fartyget fastnat i en styrbords slagsida och drygt 300 passagerare hann lämna skeppet.

Drygt sju minuter efter det första nödanropet försvann all radiotrafik med M/S Estonia.

Enligt haverikommissionens slutrapport kom det första tecknet på att något var i olag strax före ett på natten, då vakthavande matros på rutinrond rapporterade en hård metalliskt smäll från bogområdet. Matrosen stannade kvar ett tag men märkte inget speciellt. Han skickades senare efter båtsman för att kontrollera situationen men hann inte tillbaka till bildäck. Fartygets besättning märkte sannolikt aldrig att bogvisiret skadats.

Strax efter klockan ett brast visirets låsanordningar. Snart bröts också rampens låsanordningar sönder. När visiret föll lämnades rampen helt öppen och stora mängder vatten kunde strömma in på bildäck. Vattnet på bildäck observerades på en monitor 01.10-01.15. Vid samma tid flydde en del passagerare, som hört ljuden, från sina hytter och såg också vatten, som sipprat in från bildäck. Vattnet fick fartyget att kränga och utveckla cirka 15° slagsida inom några minuter. Fartyget girades upp i vind och förbi vindögat, uppenbarligen för att minska slagsidan, medan farten minskades, men samtidigt kunde vattnet lättare slå in genom bogen. Slagsidan stabiliserades vid 20-30°.

Omkring 01.20 hade alla huvudmotorerna stannat och fem minuter senare också huvudgeneratorerna. Fartyget drev med 40° rätt stabil slagsida med styrbords sida mot vinden. Vågorna slog mot fönstren på däck 4 och efter att vatten trängt in genom fönstren förvärrades slagsidan ytterligare. Vattnet antas ha nått bryggan vid 80° slagsida klockan 01.30. Nödgeneratorn upphörde att fungera, men nödbatterierna gav ännu begränsat ljus. Fartyget antas ha sjunkit helt klockan 01.50.

Räddningsaktionen

De fartyg som tog emot det första nödanropet var bilfärjorna M/S Mariella och M/S Silja Europa. Silja Europa var även det fartyg som kom att leda räddningsinsatsen (OSC). Utöver dessa två deltog även bilfärjorna M/S Silja Symphony‚ GTS Finnjet och M/S Isabella samt lastfartygen Finnmerchant, Mini Star, Finnhansa och Mastera samt gränsbevakningsfartyget Tursas i räddningsaktionen. Många andra fartyg deltog i sökoperationen under dagen. Tallinks bilfärja Balanga Queen befann sig också i närheten avEstonia vid förlisningen, men fick order att gå direkt till Tallinn. Hon anlände till olycksplatsen senare på dagen. Flera av fartygen hade problem i sjögången och måste begränsa sina insatser av hänsyn till sin egen säkerhet.

Det hårda vädret gjorde det omöjligt eller otillrådligt att sjösätta livbåtar eller räddningsbåtar. 34 personer räddades direkt från fartygen, främst genom att Mariella och Isabella fångade in räddningsflottar och lät de nödställda klättra över till fartygens egna, som vinschades upp. Därtill rapporterade fartygen till räddningshelikoptrarna, som därmed kunde arbeta effektivare. De flesta räddade vinschades upp till helikoptrar med hjälp av ytbärgare. De finska helikoptrarna OH-HVG (44 räddade) och OH-HVD (7 räddade) förde de räddade främst till passagerarfartygen medan övriga helikoptrar förde de räddade i land, då man bedömde landning på fartygen vara alltför farligt i den grova sjön. De sista överlevande påträffades niotiden på morgonen, då 104 nödställda räddats av helikoptrarna. Totalt deltog 26 helikoptrar från Finland, Sverige, Danmark och Estland i eftersökningarna, varav 4 anlände på natten och ytterligare 13 i gryningen eller under morgonen, medan överlevande ännu hittades.

Totalt räddades 94 passagerare och 43 besättningsmedlemmar. Dessutom bärgades 95 döda kroppar. Bland de döda fanns sångaren och underhållaren Pierre Isacsson samt den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Pettersson. Kent Härstedt, som numera är riksdagsledamot för Socialdemokraterna, var en av dem som överlevde katastrofen.

Källa: Wikipedia